Är man prinsessa så är man! Lite bilder på en pytteliten del av allt fint jag fyndat till Ebba. Handlar nästan alla Ebbas kläder begagnat. Myclet roligare, billigare och har man tur kan man hitta kläder som inte alla har. Annars är favorit butikerna än så länge gömstället, kappahls newbie, zaras babyavdelning och noa noa. Dock har bara zara och noa noa storlekar efter 60 tror jag. Men jag älskar gammeldags bebiskläder! (Precis som många andra, tyvärr) 

Ska försöka skriva lite oftare, men med risk för att det blir mycket bebis och lite annat.. Men kan vara kul att läsa tillbaka om några månader. 

Jag och Johan åkte in till bb förra fredagen vis 23-tiden efter att mitt vatten hade gått i sängen hemma. Vi packade snabbt lite saker och ringde förlossningen som ville h in oss. Jag trodde att jag skulle bli mamma bara någon timme därefter..

När vi kom in undersöktes jag och dem

konstaterade att jag hade kraftiga värkar och var öppen ca 1-1,5 cm så dem stoppade ingenting utan lät bebis få bestämma. Fick morfin och sömntabletter och sov nån timme. Framåt dagen där efter stannade värkarna av, men jag var öppen 3 cm. Fick insatt dropp och igångsättningsdropp. Hade ingen kraft kvar, då jag kräktes mycket. Efter bara en stund satte värkarna igång ordentligt och luatgasen blev min bästis i värkarna. Efter en stund kunde jag inte hålla mig mer utan ville börja krysta. Var då öppen 8 cm och helt slut. Fick frågan om ryggmärgsbddövning och ville bara ha bort smärtan, så en läkare kom och satte bedövningen. Kändes ingenting nästan, då mina värkar var väldigt kraftiga och intensiva. Sen var det dags att krysta. 

Hade det kämpigt med att bebis skulle titta ut och det tog lite för lång tid så läkare och annat tillkallades för att eventuellt ta över och få ut bebis. Efter en enorm vilja och kraft lyckades jag och vår fina dotter, Ebba, föddes. Hon vägde 2595 och var 46,5cm lång och tittade ut 16:27 på lördagen.Fick ha henne hos mig en liten stund, innan läkarna tog henne för att få igång hennes andning. 

Vi blev inlagda på prematuravdelningen och jag förstod inte alls hur kommande tid skulle bli.. Förstod dock ganska snabbt att det fanns en del saker som var annorlunda jämfört med en "vanlig" fullgången bebis och en som födds 5,5 veckor för tidigt. Sond sattes, värmedynor kopplades in, andningslarm kopplades på osv. Någon vecka får ni stanna här, sades det.. 

Helgen försvann och det blev måndag, vardag igen. Johan var tvungen att åka hem till Milton på nätterna och jobba på dagarna så jag och Ebba blev ensamma. 

Denna veckan har varit utan tvekan den både bästa och värsta veckan i mitt liv. Jag har fått en dotter, världens finaste! Men har också mått så sjukt dåligt psykiskt av ensamheten, hela sjukhusmiljön och att Ebba krävt mycket mer vård än ett fullgånget barn skulle behövt. Johan har pendlat mellan jobb, sjukhus, Milton och varit enormt duktig! Jag är så stolt över honom, min fina sambo. 

Att ligga här och glo in i väggarna, ensam, utan besök, när man bara vill visa upp sin skatt, det har varit så himla jobbigt! Jag har gråtit och gråtit, brutit ihop och blivit tröstad. Massor av motgångar, hennes viktnedgång, gulsot som innebar att vi inte kunde plocka upp henne på två dagar, amningen som Ebba inte orkat med osv har gjort att jag blivit svagare och svagare. Var ute och tog luft första gången på 6 dagar i torsdags, det säger en del. 

Denna helgen har Johan varit här hela helgen och det är första gången jag inte känner någon ångest på hela veckan. Vårt första mål är att få komma hem nu och vi är en liten bit på vägen. Stumpan har börjat gå upp lite, har ammat tre hela mål idag och det enda vi ska ha koll på nu är gulsoten. Vi hoppas på att få komma hem imorgon eller tisdag, beroende på vad gulsotproverna visar imorgon. 

Vi kommer få sonden med oss hem och vi kommer behöva ha hemsjukvård varannan dag. Men det tar vi då. Som sagt, mål ett är att få komma hem. 

Personalen här har varit helt underbara och så himla hjälpsamma på alla sätt som finns. Dem har lärt oss allt från badning till sondsättning, amning och tröstad mig när jag varit förstörd. Vår familjer har också varit underbara som ordnat med allt till oss. Allt från passning av Milton, till fikapåse till mig och Johan osv. Jag älskar er! 

Just nu känner jag inte många känslor. Är så trött, rent psykiskt. Trött men världens lyckligaste. Märkligt det där! Kan säga att jag varit avundsjuk flera gånger denna veckan på dem andra familjerna inne på bb som valsat runt utan maskiner som piper och med fina kläder på sina bebisar. 

Mycket känslor på en gång. Kände att jag behövde skriva lite och redan känns allt bättre! Nu ska jag pussa på världens finaste Ebba och försöka njuta liiiiite av den sista eller näst sista natten här.