.

jag har ingen aning om vilka eller vem som läser min blogg men det spelar egentligen ingen roll. för två år sedan förlorade jag tre av mina bästa vänner. idag har jag hittat tillbaka till en, vi umgås så ofta vi båda hinner och jag träffar ibland en av dem andra. 

det slår mig ibland, att man kan vara så nära folk men så snabbt dem kan försvinna ur ens liv. människor jag tillbringade min skolgång med, människor jag gick igenom sjukdomar och dödsfall med, människor jag växte från fjortis-tonåring till ungdom och sedan till vuxen med. jag har så mycket minnen. men jag antar att man inte kan leva på dem heller. hela helsingborg såg oss som oskiljbara. men det var lättare att förlora varandra än jag någonsin kunde ana. jag saknar er ibland, det är väl egentligen allt jag ville ha sagt. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback