Johan bad mig gå in i sovrummet där han tände ljus och gav mig hans mobil. Fick öppna ett paket med två halsband i och blev jätteglad! Men jag visste att det skulle finnas en paket till. Väl i sovrummet fick jag starta ett ljusklipp på tio minuter som han hade spelat in själv. Han berättade hur vi träffades, hur han kände och hur vår första tid tillsammans var. Jag grät samtidigt som jag skrattade, alla som känner Johan vet vilken rolig charmöre han kan vara. I slutet sa han "nu älskling kan du komma ut i sovrummet där jag väntar på dig." Jag slängde iväg mobilen och sprang ut i storarummet och kramade honom (och grät floder). Han hade hela tiden sagt till mig att presenten skulle vara stor, att han ville ha den hos sina föräldrar för jag inte skulle veta vad det var. Jag var säker på att han hade förstorat en bild på oss så jag stod i vardagsrummet och grät, samtidigt som jag letade med min blick efter min sista julklapp. Helt plötsligt från ingenstans säger han "jag har ju hela tiden sagt att presenten skulle vara stor, men jag har ljugit, det är stort men inte på det sättet du trodde" (något i den stilen sade han, minns inte exakt då mina tankar var överallt."

Han satte sig på knä och jag utbrast "Nej, Nej!" medan frågade mig "Emelie, vill du någon gång gifta dig med mig?" Blev helt chockad då jag inte alls förväntade mig detta. Förstod att det inte var så smart att säga nej och Johan frågade, "Va, du säger inte nej?" Och jag "Jo, jo, eller neeej! klart jag vill!" Nu grät jag ännu mer och han satte på mig ringen. Sedan samma kväll berättade han att han frågat min pappa om min hand en vecka tidigare, för han ville göra det på det gamla sättet. Han hade planerat detta flera veckor och jag hade inte fattat ett skvatt, inte ens när pappa och Ingela kom med champagne dagen innan och sade att den nog snart skulle komma till användning. Våra familjer blev oerhört glada och då känns allting ännu mer rätt! Ingenting kunde gjorts bättre, Johan är min drömkille och det finns ingenting som gör att jag någonsin ens skulle tvivlat på att säga ja. Jag är så lycklig och varenda gång jag tittar på ringen på mitt ringer förstår jag hur mycket vi båda verkligen älskar varandra.

Och jag vet, jag vet vilket skitsnack som säkert går runt bland folk här i Helsingborg. Men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Jag är lycklig, Johan är lycklig och det är det absolut viktigaste.

Ringen är helt perfekt enligt mig! Inuti den står det ett hjärta och sedan Johan och 24/12-2010.