saknad
jag tror att jag tänker tillbaka för mycket på det som hänt. saknar massa saker som ligger bakom mig, istället för att blicka framåt, vara nöjd och glad för det jag har nu & möjligheterna jag har framför mig. jag saknar bara massor av onödiga saker just nu, ikväll.
svårare än så är det inte. dessa kvällarna är på både gott & ont. just nu känns det mest på ont. faktiskt.
jag är så glad att någon finns där, att någon förstår, att någon får mig att må bra & gör mig glad!
Ni vet vilka ni är ♥
Emelie, jag vet precis hur du känner och jag tror det är många i vår ålder som känner exakt likadant. Man känner en press att komma på vad man är ämnad åt här i livet. Man tror att bara för att man är ung så måste man utnyttja tiden och ständigt ha saker på gång. Man tillåter sig aldrig att leva i nuet. Man tänker, ska jag ut och resa, vart ska jag isåfall resa och vart ska jag få pengar ifrån? Ska jag börja plugga, vad ska jag isåfall plugga? Ska jag byta jobb, till vilket jobb i så fall? Vilka frågor man än ställer sig så följs de alltid av följdfrågor. Ett problem skapar ett nytt och så vidare.
Kanske ska man inte se dessa som problem, utan som möjligheter. Det är där det svåra sitter. Att försöka se möjligheter istället för problem, något som jag tror de flesta unga människor har svårt för.
Men, men, vi har i alla fall tiden framför oss. Vi hinner skapa oss nya drömmer och uppfylla de vi har.
Det är okej att tänka tillbaka och sakna, det är också okej att tänka framåt och längta, bara man inte glömmer att även leva i nuet.
En dag kommer det även lösa sig för oss vilsna människor, om det så är imorgon, om en vecka, en månad eller rentav flera år:). Det är jag säker på!
Ha det bra!
Kram