Ligger och pluggar nu, går inget vidare eftersom jag mår dåligt.. Dessutom ligger jag bara och fantiserar om att flytta hemifrån igen. Jag & Patrik pratar om det ofta, en 2-3a (helst 3a) i stan. En ljus lägenhet med öppen planlösning. mmmmmh. Fina möbler, speglar, soffa, tavlor m.m. Jag längtar oerhört mycket tills vi flyttar ihop och skapar en riktig vardag tillsammans. Låter sjukt egentligen. Känner verkligen av att jag börjar bli äldre. Jag menar, sen när började jag drömma om möbler?! Men för att det ska funka måste vi båda ha bra/okej jobb så ekonomin inte bli kämpig VARJE månad, vi måste ha körkort båda (jag kvar), minst en bil så vi kan ta oss överallt & dessutom har gjort mycket av det vi vill lägga pengar på. Ex. motorcyklar, operationer, längre resor m.m. Helt plötsligt känns det som flytten ligger väldigt många år framåt.. Nu låter det säkert som jag hatar att bo hemma, vilket jag absolut inte gör. Älskar det! Därför känns det inte heller speciellt bråttom med någon flytt.. Jag har ju mitt rum på Rosenbergsgatan, Häradsgatan och Skänkelvägen som blir alldeles perfekt sålänge! För misstaget att flytta för tidigt, med för lite pengar har jag redan gjort en gång. Det är inget jag vill uppleva igen..