Jag är sämst, det vet jag. Det blir inte bättre av att du får mig att känna mig sämre heller. Det är bara jag som gör fel, gång på gång. Det är mitt fel att det blir som det blir och att du inte orkar. Jag vet det och du påminner mig också om det hela tiden. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga. Det är upp till dig och för varenda gång du hotar med .. blir jag bara mer och mer nertryggt. Jag vet inte vad jag ska göra, ärligt talat. Förlåt för att jag gör så att det blir såhär. Om du bara kunde förstå mig också någon gång, hur jag känner, varför det blir så, att jag är som jag är osv. Men det är liv, dina val och jag kan inte göra något för att ändra det.