true love

Nu har jag precis sagt hejdå till patrik och kommit hem. Stängde ytterdörren med tårar i ögonen. Jag hatar att säga hejdå, jag hatar att känna mig ensam, jag hatar att den jag älskar ska vara flera hundra mil bort i nästan två veckor. Stor grej, kanske ni andra tycker. För mig är detta jobbigt och sjukt tråkigt. Har nog inte riktigt förstått att han ska bort ännu, men det kommer säkert sen. Nu ska jag strax lägga mig ensam i sängen och försöka sova. Bläh. Imorgon väntar en ny dag med massor att göra.. Godnatt!

Kommer sakna dig så mycket älskling.
Du är mitt allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback