Hela dagen har jag tillbringat i sängen med täcket över huvudet för att försöka sova bort tiden. Jag har inte lyckats. Den enda gången jag har varit utanför dörrarna var imorse med ronja, en långrunda och senare en solning på 20 minuter. Han ringde precis och ingen är gladare än jag för det. Jag vet inte hur kvällen kommer se ut, jag vet inte hur jag kommer känna, jag vet inte vilka ord som kommer sägas eller vad som kommer göras. Jag vet inte hur natten ser ut och inte heller morgondagen. Ändå har jag tillbringat varenda dag tillsammans med dig i ett ½ år nu. Men jag vet inte, jag vet ingenting. Allt detta har fått mig också att tänka till.. Nu återstår det bara att se. Det är ungefär 6 timmar kvar, sen vet jag hur allt blir.