i like you just the way you are

jag vet inte vad jag ska göra.. hur jag ska göra. finns så mycket känslor, så mycket frågor.
jag saknar dig som fan! och är så sjukt ledsen för jag har sårat dig på det sättet jag gjort,
och att det blivit såhär. för det var ju inte såhär det skulle bli, det var inte det vi lovade varann.
eller hur? igår, du fick mig verkligen att tänka till.. vad fan sysslar jag med?! och varför?!?! vad
får jag ut av detta? inte ett skit. mår bara sämre av det egentligen. och jag är inte sån, verkligen
inte. det går inte ens att förklara hur det känns, det funkar inte bara.. det går inte en dag utan att
jag tänker på det & dig. åh! det suger så sjukt mycket alltså. det enda jag vill är att allt ska vara
bra, och att du och jag ska vara glada igen. helst tillsammans.. men, vi båda vet att det inte ser
ljust ut. men hur går man då vidare? hur glömmer man och försöker på nytt med andra, när den
man innerst inne tycker fortfarande om finns runtomkring hela tiden. hur glömmer och förtränger
man något som fick en att må så bra? om det nu aldrig kommer funka igen, hur ska jag då kunna
gå vidare? jag vet inte, vet ingenting. vill jag ens gå vidare? tveksamt..
för jag vet iallfall hur riktig kärlek känns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback