gång på gång gör du mig så jävla besviken. ärligt talat, vem är du egentligen?
vem har du blivit? kände jag någonsin ditt riktiga jag? allt du sagt.. menade
du ingenting av det? gah. får mig att tänka så sjukt mycket, tänka på allt jag
har sagt till dig nu på sista tiden, allt du har sagt. ändå är det som det är.
"jag har ångrat mig." okej. det är lugnt! men du går emot ALLT du någonsin
sagt till mig att du gillar och ogillar. men du kanske har ändrat dig med det också?
hela tiden är det tvärt emot allt jag trodde, fattar ingenting egentligen.
men du har valt nu, och det känns iallfall skönt. att veta liksom.
nu är det bara att gå vidare, glömma, fortsätta. och jag vet att jag kan klara det!
jag känner inte längre någon skuld, inte alls. för jag har försökt bevisa och säga
hur mycket jag ångrar, men ändå har du gång på gång nu gjort mig besviken på
något sätt. besviken är kanske att ta i, men jaa.. och även om jag fortfarande bryr
mig innerst inne (sjukt mycket) så vet jag att jag måste försöka låtsas att jag inte
gör det för att kunna gå vidare. ärligt talat, så vet jag inte själv hur jag ville egentligen
ju? nu är det iallfall som det är. och inte nog med det, DET ÄR HELG! längtar till imorgon.

(D)(D)(D)(D)