En trött Emelie. Har ont överallt, kan det vara för vi tränade halva dagen igår?
Andas som en gammal hund, har taggtråd i halsen och en fet svullen läpp.
MEN, jag måste till skolan. Fuck idrotten, fuck. Efter det drar jag hem, vill inte
gå runt med en fläskläpp större än en pingisboll, trots att jag går på Rönnowska.
Är inte sugen på två timmars matte heller, kommer ändå inte få något gjort när jag
mår såhär. Så, för mitt och allas bästa så är jag hemma igen vid 12.

--

Egentligen, hur kan man bara göra såhär? Kan man vara så kär, att man blir helt jävla blind och inte ser vad man håller på med? För det sårar oss, det gör det faktiskt. Fattar du det? Efter allt vi har gått igenom, både med vår egen pappa och vår låtsas. Och nu kommer detta, som grädden på moset. Det kommer aldrig funka, det vet du väl? Innerst inne måste du det. Men nu är du bara kär, blind och kär. Och tills du inser vad du gör kommer du fortsätta stöta bort oss gång på gång. Och vi kommer falla, för att sedan ta oss upp samma väg som vi så många gånger redan gjort. Tur att vi gör det tillsammans, lillasyster.