Ångest inför jobb. Tramsiga jag. Om 24 timmar sitter jag här igen, med datorn i handen och klagar på något annat. Så är livet, mina vänner. Vi pratade och diskuterade om samhället och massmedian idag i skolan. Jag med min käft säger precis vad jag tycker. Du också. Jag hatar det. Vill inte höra vad du tycker, är ändå så meningslösa svar och meningar du ger oss. Andra satt bara tysta, nickade, sade; ja, precis.. någon gång ibland. Jaja, det är väl upp till var och en? Enligt mig är det iallfall något av det bästa som finns. Att få säga vad jag tycker, få ha min åsikter och försvara dem. Jag kände varje mening och ord som sades i det klassrummet idag. Jag kände att jag var en av dem. Jag vill vara en av dem iallfall, mer än nånting annat. Jag menar.. Det är vackert. I mina ögon kanske något av det vackraste som finns. Och nej, det är inte massmedian, inte minna vänner eller någonting annat. Det är jag.  

Vadet. Sandra, Sofie och Julia; vad gav vi oss in på? Jag menar.. en nyår utan sprit? Nej? Vi har fortfarande tid på oss, och vi måste klara det. We have to! Det var iallfall svårare än jag trodde. Eller, egentligen är det ganska lätt, fast det blir så svårt. Jaja, nu tror jag alla fattade? Kanske borde sätta lösenord på bloggen? Börjar bli lite väl privata inlägg nu.. Även om jag inte skriver ut hela sanningen och så, finns det säkert någon smarting där ute som någon gång kommer använda min kära blogg emot mig. Och från början var den bara för min egen del. Jaja, vi får väl se hur det blir.  Nu ska jag släcka TVn, datorn och försöka sova trots min konsumtionsmängd av cola idag.

Det är sjukt hur nånting kan falla på bara en kvart. Exakt 14 minuter. Boom. It's over.
Iallfall för ikväll.