HOLD ON

Ja. Det höll länge? I exakt 45 minuter brydde jag mig inte.
Sen tog hjärtat över hjärnan över.
Jag saknar dig. Fan Fan Fan för mig.
När kommer dagen då jag inte tänker på det en enda gång?
När slipper jag se dig skriva den sista meningen, om och om?
"Jag har redan varit  så långt ner i helvetet man kan, när vi var tillsammans."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback