undrar varför man aldrig kan nöja sig egentligen? just nu syftar jag mest på utseendet, men det gäller egentligen allt. varför jagar man hela tiden efter någon slags perfektion som egentligen inte finns. och om den finns vet iallafall ingen vad den är då perfektion är olika i allas ögon. men är utseendet så viktigt att vi ständigt jagar nytt och aldrig nöjer oss? kan vi bli tillräckligt bruna? kan vi bli tillräckligt smala eller vältränade? kan våra läppar bli putigare? kan våra bröst bli för stora? kan få fram den "perfekta" hårfärgen eller den finaste sminkningen?

jag påstår inte att jag inte är såhär, att jag inte söker någon slags perfektion, men jag bara undrar varför det är såhär och vad det är vi vill uppnå egentligen? vi lever våra liv, i ungefär 80 år, sedan dör vi och ingen vet hitills vad som händer med oss. vad är det man försöker uppnå då? man utbildar sig till något "fint" vällönat jobb, man jobbar med något man egentligen kanske inte vill, man försöker vara alla till lags och försöker uppnå någon slags perfektion som man aldrig ändå uppnår. varför inte bara leva i nuet, ta varje dag som den är & inte tänka så jävla mycket? so what om du väger 3kg för mycket, din hårfärg är lite för mörk, du inte har råd att göra ve naglarna varenda månad eller är lite för blek. vad gör det egentligen? vi har inte tid att lägga energi på sånna saker, när vi kanske bara får leva ett liv och allt vi ändå försökt uppnå ändå försvinner.

jag vet inte. bara en liten tanke jag fick nu ikväll. jag tycker om att vara fin, att känna mig fin, men man kanske borde sluta lägga ner så mycket tid på att bli "finare" och vara nöjd såsom man är! som sagt, en tanke bara ...