.
Jag hatar känslan av att vara ensam. Jag hatar att känna mig svag och är ingen person som vill att folk ska tycka synd om mig. Nu sitter jag här, ensam en torsdagskväll och att vara ensam är ingenting jag vill vara just nu. Tror inte det hjälper mig igenom det jag försöker ta mig igenom. Men samtidigt förstår jag att folk inte kan sitta som hökar över mig varenda minut av dagens vakna timmar. Jag måste ju vara själv, så är det bara. Men det är när jag är själv tankarna börjar strömma och paniken bryter ut. Jag behöver ventilera mig och ha någon som kan bolla tillbaka åsikter när jag kräker ur mig all skit.
Jag ska iallafall försöka göra det bästa av situationen just nu. Försöka njuta av att vara ensam och inte tänka så mycket. Önskar bara att jag kunde ha dem där "ytliga" tankarna kvar i mitt liv ibland. För just nu spelar det ingen roll vilket schampoo som är det "bästa", vilken mat man ska äta, vilka kläder jag ska köpa eller hur jag ska färga mitt hår. Det var längesedan jag slutade bry mig om sånt på riktigt. Men det innebär inte att jag inte saknar det, för jag har hellre problem med vilken inpackning jag ska välja än problem med vilket jobb jag ska söka.
Kommentarer
Trackback