jag har funderat ett tag nu och saknar verkligen att skriva. det är något jag älskar men bara har lagt åt sidan länge nu. jag är inte speciellt duktig eller något alls men eftersom jag tycker det är roligt har jag funderat på att börja skriva mer. vill skriva lite som en krönika men ändå inte. det ska vara på mitt sätt. jag vet bara inte om jag ska posta det på bloggen eller skicka iväg det, behålla det själv eller jaaaa. lite funderingar bara, men vi får väl se.

Påsken var underbar! tillbringade hela helgen i halmstad med familjen. uteserveringar, sol, bikini, shopping, spa och god mat på restauranger. kom hem i söndags efter en tur "inom" ullared. i måndags blev det solning vid pålsjö, glass på sofiero och grillning hos svärföräldrarna på kvällen. mysmys! igår var det dags för jobb idag, men veckorna bara rusar iväg och jag trivs på jobbet så det gör mig ingenting. hunnit träna två gånger i veckan och ätit bra änsålänge (förutom barnpizzan jag nyss slängde i mig.. fan.) igår blev det iallafall kyckling, ceasarsallad med nötter och vitlök & persilja marinerad fetaost. svingott! 

har suttit ute på mammas balkong hela eftermiddagen med fika och massor av prat. jag är så glad över att vädret är som det är! finns ingenting mysigare än att ha sånthär väder. på något konstigt sätt känns det som man är friare när det är fint väder? som att allting är oerhört lätt liskom? håller ni med? 

veckan ser full och planerad ut, som vanligt. ska hinna med träning, tvätta, ut på intersports 20% dag imorgon, umgås med julia och fie, fira valborg, inventera på lördagmorgon, åka till höör på utflykt och annat spännande och gå på teater. ser ut att bli en fin vecka!

23 dagar kvar!

Ligger i sängen med svart hårfärg i håret. Skönt med en uppfräschning! Om någon timme åker vi till halmstad och firar påsken på ett mysigt hotell där. Äta & dricka gott på restaurang, lite shoppande, spa-behandling och kanske Ullared står på schemat. Har bestämt mig för att ta helgen som den kommer & bara njuta. Tråkigt att inte hela familjen kunde följa med, men så är det. Nu ska jag hoppa in i duschen & sen göra ve mig. Bara jag som tycker det är skitsvårt att klä sig i detta vädret?!

har inget att skriva direkt. halmstad hela helgen & det ska bli så jävla skönt!

Jag kan inte säga att jag är emot folk som bantar och på olika sätt försöker gå ner i vikt. Jag förstår dem även om en del gör det på fel sätt. För något år sedan var jag medlem på en svensk pro-ana sida. Att vara pro-ana/mia innebär att man har något form av störning i sättet man ser på mat. Alltså anorexi/bulimi. Man hetsäter, svälter sig, kräker eller något annat. Dessa tjejer och killar som är medlem på sajter som handlar om pro-ana och mia har ana&mia som slags "gudar" vad jag förstått. Dessa Gudar hjälper dem att inte äta och stå emot maten för att till slut nå perfection. Dessa människorna är inga som har det svårt hemma, är fula eller värst överviktiga. Det är vanliga tjejer och killar som fallit för detta utseéndefixerade samhället. Dem känner sig förmodligen vilse och den enda tryggheten i livet är att dem faktiskt klarar av att stå emot maten. På hemsidorna finns det "bloggar", dagböcker som man kan skriva vad man ätit under dagen, hur man har misslyckats, räkna kcal osv. Det finns också bildarkiv där trådsmalasupermodeller poserar. När jag blev medlem på denna sidan blev jag helt förbluffad. Det var som dem hade en slags sekt tillsammans. Inga wannabe's fick vara medlemmar. Antingen ville man bli perfekt (väääldigt smal) eller kunde man dra. Att låtsasbanta är inget för pro-anas/mias. Jag läste och läste, försökte förstå dem. Såg på youtubefilmer som triggade bantningen. Till slut började min vardag spegla dessa tjejerna liv. Jag tänkte på vad jag åt, rörde mig så mycket jag bara kunde och började tänka på kcal. Innan dess var jag helt emot anorexi och ätstörningar. När jag åt något jag bestämt mig för att inte stoppa i munnen kunde jag känna samma misslyckande och besvikelse som tjejerna/killarna på sajten. Men jag gick aldrig så långt att jag sket i omvärlden, mina vänner och familj för att få banta ifred. Jag glömde helt enkelt bort allt vad pro-ana hette och återgick till mitt normala liv. Ibland kunde jag tillochmed önska att jag hade samma styrka som tjejerna jag läste om. Samma vilja att bli perfekt. Jag vet inte varför jag inte gick längre. Varför jag kunde gå vidare och inte "fastnade". Handlar det om att jag är stark eller svag? För enligt mig är dessa tjejer som har viljan och styrkan att inte stoppa maten i munnen hur hungriga dem är en starkhet som är svår att nå. Men det kanske är fel starkhet, vad vet jag? Även om jag inte längre triggar mig själv att banta eller räknar kalorier. Jag mationer inte ens. Så går det inte en enda dag då jag inte tänker på smalhet. Vi kan läsa om Blondibellas, Katrins och Gynnings bråk om att hetsa till smalhet. Vi ser bilder på smala, bruna och vacka tjejer. Dem ser lyckliga ut. Vi ser andra tjejer i vår omgivning som bara blir smalare och smalare. Alla vill vara "normala", men normal blir bara smalare och smalare. Att vara normal är inte längre att ha en mage som putar lite lite utanför byxorna, att vara normal är inte att ha lår som ska vara tjockare än strl 25 i jeans. Att vara normal är att ha den minsta storleken och sträva efter smalare. Jag kanske är yr nu och ärligt talat vet jag inte så mycket om detta. Jag vet om mina egna tankar, åsikter och ideér och kan bara säga att det ärsåhär jag tror det är. 

Det är modernt att vara smal. Är jag sjuk för jag tycker det är snyggt? Är jag sjuk för jag tänker på det varje dag? Är jag sjuk? Det är alltruntomkring mig som gjort mig till den jag är, säger forskarna. Då är det alltså samhället, vi, media, ja i stort sätt allt, som är sjukt? Vem bestämmer att detta är sjukt då? Att smalhet är sjukt? Okej, en del kanske triggar det så långt att dem dör av undervikt. Men vänd på det, det finns ju faktiskt folk som är så feta att dem dör i hjärtattacker osv. En del människor kan inte hålla sig inom ramen för vad som är friskt, så är det och har alltid varit. Men vi andra då? Vi som inte är smala/tjocka så vi dör? Är vi också sjuka? Smalhet är modernt och det är vi själva som gjort det så. Jag tycker ben som syns på kroppen är snyggt. En del tycker fett som hänger är snyggt. Vem är egentligen friskast? Vem avgör det? Jag tycker inte man ska lida, varken som smal eller tjock men sålänge man mår bra är allting okej. Det kanske är såhär vi människor egentligen ska se ut? 

Nu är det snart sommar, det var lite därför jag tar upp detta. Många tjejer börjar tänka på vikten, använder sig av olika bantingmetoder, GI, motioner mer och en del kanske tillochmed svälter sig. Jag tänker inte sitta här och säga att samhället är sjukt och dittan och dattan. Det är VI som är samhället och eftersom jag har dessa tankar om att vara smal, precis som jag vet alla dem flesta tjejerna har idag tänker jag inte klaga. Perfektion finns inte, det vet vi alla egentligen om. Dock kan man komma världigt nära och det är upp till varje individ att bestämma vad dens perfektion är. Tjock, smal, lång, kort, bred, blek eller brun m.m. 

PS, snälla sluta använda ordet "normal" inom vikt. Jag vet inte vad normal är och att säga att normalviktig är när man mår bra säger mig noll. Jag kan må bra när jag väger 45,50,55 (fysiskt). Så släpp "normal" idealet. 

jag vill köpa hela Kappahls babyavdelning bara för att kläderna är så söta. kan man göra det fastän inga barn är planerade inom den närmsta tiden? man kan ju spara? kanske? eller kanske inte ...

godis, chips och pepsi. film och täcket i soffan. inga tider att passa. inga måsten.

OM jag ska plugga, VAD ska jag då plugga? ångest .....

jag är världens sämsta på att upptadera just nu. min design behövs göras om & jag finner ingen tid till att uppdatera flera gånger om dagen. just nu prioriterar jag mycket annat och jag och johan pratar väldigt mycket om hur framtiden kommer se ut & vad vi vill åstadkomma innan vi skaffar en liten familj.

ikväll ska jag försöka hinna blogga lite. ska även svara på frågorna jag fått!

har knappt hunnit vara hemma nånting i veckan. har haft saker bestämda varje dag efter jobbet. men nu är det fredag igen och det ska bli så sjukt skönt att sova ut imorgon. mamma fyllde 45 igår så idag var vi på fika och gav henne presenter. nu har vi storstädat hela lägenheten (en stoooor sten lättade från hjärtat). passar johans föräldrar hund hela helgen för att känna på lite hur det känns att ha egen hund och så.