Tänker inte skriva att allting är bra, för det är de inte. Det är så mycket runt omkring nu & jag orkar inte lägga någon energi på nånting överhuvudtaget. Dessutom är det bråk & tjaffs på andra håll. Jag vill bara dra ett täcke över huvudet och storböla. Ingen förstår mig & jag förstår ingen, så känns det nu. Jag gör allt, precis allt jag kan för att sakerna runtomkring mig ska vara bra. Jag är mig själv, säger vad jag tycker (oftast) och försöker hjälpa och vara andra människor till lags. Varför förstår ingen det? Jag gör inget med ond avsikt. En del människor är bara kalla & vägrar mötas på halva vägen. Det sårar mig & ingen tänker på hur jag ska orka varenda gång. Jag ska vara glad, jag ska vara snygg & ha en fin kropp, jag ska helst kunna ses alltid och göra precis vad som helst, när som helst och med vemsomhelst, jag ska ha pengar till allt & helst bjuda då och då, jag ska vara snäll och aldrig sur, jag ska aldrig säga emot och helst inte ha egna åsikter. Jag får aldrig känna mig osäker eller ledsen. När andra kan och när andra har lust.. Jag är trött på alla krav och att inte få något tillbaks. Jag är så trött på det att jag kan spy.  Någon mer?