Ah.
Har så tråkigt. Det är inte ens något bra på tvn. Söndagar kan typ, dö?
Om någon vecka åker jag. Spanien 10 dagar, helt ensam.
Första gången i mitt liv jag är ensam så länge.. Hur ska detta gå?
Jag är nervös. Så mycket kan hända! Men jag ska klara detta, och växa.
Om något år kommer jag se tillbaka på detta och tycka att det är a piece of cake.

Var längesen jag var ensam. Känns helt konstigt?
Nu sitter jag här och minns tillbaka hur det var för ett tags sedan.
Deppigt. Det finns så mycket man saknar, men ändå inte.
Tänker inte gå in på detaljer, lite privat måste man ha.

Fredrik, jag saknar dig oerhört mycket just nu alltså.
Har tänkt på dig hela helgen. Vet inte riktigt varför eller vad jag ska skriva..
Ingen som läser detta kommer ändå förstå. Aldrig någonsin.
Jag saknar dig, hela tiden.

Det känns som allt går neråt igen. Ja, igen. Allt runtomkring iallfall.
Jag själv, jag växer bara. Jag blir starkare och växer som person.
Bara för någon månad sedan var allt som jag har nu en dröm.
Se nu. Allt är verklighet. Iallfall för ett tag.
För vi alla vet ju, att drömmarna brukar ta över verkligheten efter ett tag.
Eller.. är det tvärt om?
Jag undrar hur länge verkligheten är för att stanna denna gången?
Eller hur länge jag kommer drömma denna drömmen, innan verkligenheten tar över?

haha, hej miffo.