är så sjuukt trött på mig själv just nu.
förstår inte vad jag sysslar med, och
vem jag har blivivt. inte är det den emelie
som fanns innan iallafall. jag är ledsen,
men jag har svikit sjukt mycket, och jag
vet att det inte går att göra om. just nu
är det de enda jag vet, behöver egen tid
ifred och massa kompisar som lyssnar
och stöttar.  btw, tack sandra för samtalet
på donken. känns skönt att du lyssnar, <3
men den enda jag har att skylla på är mig
själv, det vet jag. fyfan vad livet kan vara hårt
ibland alltså. en del val i livet, som man aldrig
trodde man skulle välja, kommer man garanterat
bli lockad mot och vidröra. och då är det försent.
ååååh, jag önskar ..