plastiaro
sitter här och tänker på alla minnen man har i livet, ända sen man var liten.
tänk så mycket kul man har upplevt. och tänk så många underbara och mindre
underbara människor man har träffat. några av dom underbaraste människorna
som jag har träffat är sandra, sofie och julia. kommer ihåg hur allting startade.. jag lärde känna sandra, när hon började i min klass & senare julia och sofie på sjökrona. det var där vi var första gången, allihopa tillsammans. vi var där typ, varje lördag och shakade. vid den tiden fanns det ingenting roligare man kunde göra, alla var på sjökrona. vi 4, var alltid tillsammans. vi cyklade till stugan, och bara softade hela dagarna och nätterna. minns hur rädd jag var den första natten, haha. "det kanske kommer någon mördare eller något." och alla våra cykelturer i helsingborg under sommarlovet 05. vi köpte cocoschokladet, marabou - det som inte finns längre ;/ och varsin fanta exotic, sen cyklade vi bara runder och fulade oss. elr när du och jag
sandra, skulle ta brunutansol första gången, HAAHAH. vi bara sprayade och sprayade, men det blev ingen skillnad. iaf inte förrän dagen efter, när vi var typ vääärsta negrarna och exakt alla mobbade oss. och när vi var i göteborg, också under sommaren 05. det var vi 4 och min familj. vi åkte spårvagn, var på liseberg, shoppade och bara hade as kul tillsammans. jag var aldrig rädd när jag var med er, det kändes alltid som om det skulle hända något, ja då fanns ni där brevid mig. med er vågade man göra massa sjuka saker. och hur tråkigt vi än hade det, så hade vi ändå alltid as kul tillsammans. och när vi kom på hur vi skulle heta plast, haha. och när vi bestämde oss varför vi skulle göra det (a) alla tyckte vi var så löjliga som kallade oss plast, 2 år senare kallar alla oss plast, typ iallfall. kommer ni ihåg kvällen hos sandra? när vi hade varit i dk på dagen, och bestämt oss för att ikväll, ikväll ska vi dricka för första gången.. haha och ja, hur bra gick inte det? galant! den kvällen kommer jag alltid minnas och jag är så glad att vi fick uppleva det tillsammans, låter säkert hur töntigt som helst, men är bara ärlig. ni har sett mig skratta, gråta, skrika, sura, hata, älska, oroa mig och allt man kan tänka sig, precis så som ens allra bästa vänner ska. det gick inte en enda dag utan att vi var tillsammans, ni var dom enda som existerade i mitt liv. det fanns ingen tanke på att jag två år senare skulle ha svikit er så som jag gjorde. vi tummade tillochmed på att det aldrig skulle bli såhär. jag är så sjukt glad att ni fortfarande vill vara mina bästa vänner, och att ni fortfarande finns där och ger mig den känslan som ni gör - trygghet. vi har alltid haft varandra, och det har räckt. dock har vi varit besatta av lite alla möjliga folk, ett tag var vi alltid på maria park. en underbar tid! vi tältade och umgicks med folket där. när jag flyttade till gantofta förändrades mycket, nu var det inte 5 minuter med cykel till varandra längre. nu var man tvungen att sätta sig på ett tåg, iofs bara 9 minuter men ändå. jag var rädd att mista er, att ni skulle glömma mig och att jag skulle sitta i gantofta helt ensam med inga vänner. men så blev det absolut inte, ni fanns där och ni ställde upp för mig - precis som ni hade gjort innan. ni satte er på tåget ut där, fastän jag vet att ni hatar att åka buss/ta tåg. vi var hemma hos mig, kollade film, festade, var med gtfolket men ganska snart skulle jag få reda på att jag skulle flytta tillbaka in till stan igen, och i samma väva träffa en kille som skulle bli den första killen jag någonsin älskat, som också skulle få mig att bli så kär, att jag släppte det som jag en gång tummat på att aldrig släppa. jag tog er förgivet.
minns ni i sjuan? när det var snö och vääärsta kallt, och vi bestämde oss för att gå ut i bikini och hotpants och fotta. jag smörjde in min mage i fondation i hopp om att bli brunare kommer jag ihåg. haha! jag har fortfarande korten kvar, med så många andra kort vi tagit vid olika tillfällen. tillexempel när vi var på tosselilla tillsammans, bara vi 4. kommer ni ihåg den killen som vi hela tiden fottade när vi åkte den snurrande karusellen, HAHA. gick noog bra :D jag har så sjukt många underbara minnen med er, kan inte förklara i ord hur mycket dom betyder för mig. jag skriver detta för jag fick precis värsta tillbaka tankar om er. om hur mycket ni verkligen betyder och om hur mkt vi faktiskt har upplevt tillsammans. och än idag har vi skit kul när vi träffas, tex. går det en enda dag i skolan då vi inte skrattar? ICKE. och våra underbara spanska fraser, HAHA. gracias, por supuesto. kan det bli mer fel? neeeeeej! hahah. 2003 och föralltid.
plastic is fantastic.
finns ingenting bättre än att vara en av er, plast.
tänk så mycket kul man har upplevt. och tänk så många underbara och mindre
underbara människor man har träffat. några av dom underbaraste människorna
som jag har träffat är sandra, sofie och julia. kommer ihåg hur allting startade.. jag lärde känna sandra, när hon började i min klass & senare julia och sofie på sjökrona. det var där vi var första gången, allihopa tillsammans. vi var där typ, varje lördag och shakade. vid den tiden fanns det ingenting roligare man kunde göra, alla var på sjökrona. vi 4, var alltid tillsammans. vi cyklade till stugan, och bara softade hela dagarna och nätterna. minns hur rädd jag var den första natten, haha. "det kanske kommer någon mördare eller något." och alla våra cykelturer i helsingborg under sommarlovet 05. vi köpte cocoschokladet, marabou - det som inte finns längre ;/ och varsin fanta exotic, sen cyklade vi bara runder och fulade oss. elr när du och jag
sandra, skulle ta brunutansol första gången, HAAHAH. vi bara sprayade och sprayade, men det blev ingen skillnad. iaf inte förrän dagen efter, när vi var typ vääärsta negrarna och exakt alla mobbade oss. och när vi var i göteborg, också under sommaren 05. det var vi 4 och min familj. vi åkte spårvagn, var på liseberg, shoppade och bara hade as kul tillsammans. jag var aldrig rädd när jag var med er, det kändes alltid som om det skulle hända något, ja då fanns ni där brevid mig. med er vågade man göra massa sjuka saker. och hur tråkigt vi än hade det, så hade vi ändå alltid as kul tillsammans. och när vi kom på hur vi skulle heta plast, haha. och när vi bestämde oss varför vi skulle göra det (a) alla tyckte vi var så löjliga som kallade oss plast, 2 år senare kallar alla oss plast, typ iallfall. kommer ni ihåg kvällen hos sandra? när vi hade varit i dk på dagen, och bestämt oss för att ikväll, ikväll ska vi dricka för första gången.. haha och ja, hur bra gick inte det? galant! den kvällen kommer jag alltid minnas och jag är så glad att vi fick uppleva det tillsammans, låter säkert hur töntigt som helst, men är bara ärlig. ni har sett mig skratta, gråta, skrika, sura, hata, älska, oroa mig och allt man kan tänka sig, precis så som ens allra bästa vänner ska. det gick inte en enda dag utan att vi var tillsammans, ni var dom enda som existerade i mitt liv. det fanns ingen tanke på att jag två år senare skulle ha svikit er så som jag gjorde. vi tummade tillochmed på att det aldrig skulle bli såhär. jag är så sjukt glad att ni fortfarande vill vara mina bästa vänner, och att ni fortfarande finns där och ger mig den känslan som ni gör - trygghet. vi har alltid haft varandra, och det har räckt. dock har vi varit besatta av lite alla möjliga folk, ett tag var vi alltid på maria park. en underbar tid! vi tältade och umgicks med folket där. när jag flyttade till gantofta förändrades mycket, nu var det inte 5 minuter med cykel till varandra längre. nu var man tvungen att sätta sig på ett tåg, iofs bara 9 minuter men ändå. jag var rädd att mista er, att ni skulle glömma mig och att jag skulle sitta i gantofta helt ensam med inga vänner. men så blev det absolut inte, ni fanns där och ni ställde upp för mig - precis som ni hade gjort innan. ni satte er på tåget ut där, fastän jag vet att ni hatar att åka buss/ta tåg. vi var hemma hos mig, kollade film, festade, var med gtfolket men ganska snart skulle jag få reda på att jag skulle flytta tillbaka in till stan igen, och i samma väva träffa en kille som skulle bli den första killen jag någonsin älskat, som också skulle få mig att bli så kär, att jag släppte det som jag en gång tummat på att aldrig släppa. jag tog er förgivet.
minns ni i sjuan? när det var snö och vääärsta kallt, och vi bestämde oss för att gå ut i bikini och hotpants och fotta. jag smörjde in min mage i fondation i hopp om att bli brunare kommer jag ihåg. haha! jag har fortfarande korten kvar, med så många andra kort vi tagit vid olika tillfällen. tillexempel när vi var på tosselilla tillsammans, bara vi 4. kommer ni ihåg den killen som vi hela tiden fottade när vi åkte den snurrande karusellen, HAHA. gick noog bra :D jag har så sjukt många underbara minnen med er, kan inte förklara i ord hur mycket dom betyder för mig. jag skriver detta för jag fick precis värsta tillbaka tankar om er. om hur mycket ni verkligen betyder och om hur mkt vi faktiskt har upplevt tillsammans. och än idag har vi skit kul när vi träffas, tex. går det en enda dag i skolan då vi inte skrattar? ICKE. och våra underbara spanska fraser, HAHA. gracias, por supuesto. kan det bli mer fel? neeeeeej! hahah. 2003 och föralltid.
plastic is fantastic.
finns ingenting bättre än att vara en av er, plast.
Kommentarer
Trackback