Vaknade precis.
Världens ångest!
Nu är det snart julafton. En julafton utan dig Fredrik. Du får inte vara med oss och fira.
Jag minns julen när vi bodde i Gantofta. Vi var hos dina föräldrar i stan och firade.
Allting var precis som en jul ska vara, med alla julkänslorna och så. Framåt kvällen
åkte vi hem igen. På vägen hem låg det snö som ännu inte försvunnit helt. Jag saknar
allt det där riktigt mycket. Jag saknar dig Fredrik. Jag saknar dina föräldrar, din syster och Tilde.
Jag önskar att du hade kunnat vara med oss denna julen också.
Att du hade mått bra och sluppit din sjukdom.
Det är fan inte konstigt att man hatar så mycket.
Allt som betyder något tas alltid ifrån en, på ett eller annat vis.
Ett långt jävla lidande.

Nothing last forever.